Hurra, idag fixade jag min onda tand, eller tandläkaren gjorde det ju förstås, men jag kände det som att jag presterade ordentligt genom att klara av det.
Först fick jag tre sprutor, de sa att det var adrenalin i också, jag bad dem att skippa den där bedövningstussen man får innan och köra sprutorna direkt, för tussen svider ju bara och sprutor är jag tack och lov inte rädd för.
Sen kom jag på att för att distrahera mig själv så började jag "sjunga" medans de höll på, så gott det gick och då var jag ju tvungen att tänka på att komma ihåg melodier och texterna i huvudet. Sen blev det rätt så trevligt, för sköterskan började skratta när jag nynnade på leende guldbruna ögon, för den hade hon sjungit i bilen imorde på väg till jobbet när hennes bilstereo var trasig.
Tandläkaren tyckte jag var duktig som kunde sjunga med en massa fingrar och redskap i munnen, de sa att jag var den första patient som sjungit hela behandlingen, och att de skulle rekommendera det åt andra tandvårdsrädda patienter.
Hursomhelst, jag fick en tillfällig lagning igen, och en ny tid för att laga hålen, men då får jag åka till en annan klinik där hon också praktiserar där jag skulle få lugnande och lustgas så att jag kan slappna av, så då känns det ju lite tryggare i alla fall.
Först hade jag bett om att bli sövd, men hon sa att det oftast bara är utvecklingsstörda som får det, och det är jag ju inte... så det får bli stecolid och lustgas istället så får vi se om det går bra...
Man ska inte anställa par. Igår sa vi upp den ena av dem för att han misskötte sig, och då gick hans flickvän på lunch och kom inte tillbaka. Samtidigt som man blev förbannad och besviken, så var det nog ändå menat, för vi hade tänkt att dra ner på deras timmar ändå, men inte gjort det än eftersom vi fick dåligt samvete för hur de ska klara sig, de får inga andra jobb här, jag vet att man inte ska tänka så som företagare men man är väl lite blödig ändå...